Inlägg publicerade under kategorin Sverige i böckerna

Av violen - 5 mars 2013 10:15

   Wendy, Guerra: Alla ger sig av ****


Det finns böcker med flera bottnar, t.ex den här. Det här en bok om

kärlek, (till mamman, till språket, till konsten, till landet, till alla de som lämnar)

förtryck (i ett matriarkalt perspektiv. Sluta skriv dagboken säger pappan, sluta skriv dagboken säger älskaren, ge mig dagboken säger journalisten. De vill ta ifrån henne det enda egna rum hon har, sina tankar, nedskrivna, förmedlade, sparade)

annorlundaskap (eftersom hennes mamma är annorlunda och omgift med en svensk)

misshandel och svält (hennes pappa är alkoholist och vill ha vårdnaden om Nieve bara för att han kan. Sen bara misshandlar han och svälter henne.)

Ytligt sett är det en flicka (första delen) och en ung kvinna (andra delen) som förmedlar ett liv, sett genom ett land och dess utveckling.

Men det är lika mycket en människas resa, från barn till vuxen, från frihetssökande till frihetsstörstande till otörstig, som modig i att stanna kvar. Som modig i att ändå våga se ut över världen.

Och författaren, modig i att lägga sin ofullständiga, naiva text inför våra ögon, de tidigare anteckningarna. Och sen blomma ut i de senare och visa fram sig som författare i sin egen rätt.

De flesta som skriver liknande böcker får dem inte utgivna i hemlandet, så inte heller Guerra. Men de flesta har lämnat hemlandet, men inte Guerra. Alla lämnar henne, ger sig av, ofta utan ett ljud, men hon finns kvar. Orörlig. Med modern. Som kanske är svaret på varför hon inte gör som alla, ger sig av?


Det finns böcker som jag läser utan att veta vad som ska ske inom mig när jag läser.

Det här var en sån bok.



Läst 2013


---------------------------------------------------

Sverige i boken:

Mamman är gift med en svensk och mordet på Olof Palme nämns.






Av violen - 25 februari 2013 11:00

   Foenkinos, David : Nathalie: en delikat historia*** (Mp3) 


Det är precis en sån här bok som ska lyssnas på! Inte för komplicerad, mjuk röst som matchar innehållet och lagom lång. Kanske att jag även gillade den bättre eftersom jag lyssnade för om jag läst, tja vem vet....;-)


Lagom lång, ja tillräckligt lång som ljudbok men därmed kunde jag känna att Nathalies tankar och känslor inte riktigt kom fram. Det var som att hon var en oändligt vacker (såklart), kvinna som dessutom bar på en mystik och ett avståndstagande som kom sig av hennes förflutna, ett förflutet som gjorde henne till ensamstående och ett tänkbart byte. Åtråvärda egenskaper, men synd att hon hade sin integritet bara.........(tyckte "stackars" Charles)

Det är utgångspunkterna för resten av boken. Som fortsätter till det snabba slutet i vacker miljö, filmen är säkert sevärd. Och jag blev faktiskt överraskad....förstår inte riktigt varför.



Ett plus är en intervju med författaren på slutet.


Läst 2013



-------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

Företaget är svenskt, mannen är svensk, Uppsala är svenskt (men varför så illa omtyckt!? Det är ju en trevlig stad.)




Av violen - 16 december 2011 15:00

   Mréjen, Valérie: Tre berättelser; tre män ***


En stilistiskt mycket ovanlig bok. Jag brukar ibland skriva att jag anser böcker en aning fragmentariska. Den här boken är fragmentarisk. Det är som att författaren satt sig ner och låtit minnen bara ramla över sig (sina egna och fiktiva) och sen skrivit ner dem, utan inbördes ordning. Intressant men svårläst, jag lyckades inte riktigt koncentrera mig.

Jag tror och hoppas att nästa bok blir mer sammanhållen för här staplas sanningar på varann och man känner liksom ingenting. Bara jaha ytterligare en egoist.





Läst 2011



Sverige i boken:

När jag var student reste vi till Sverige, min vän Gérard Latortue och jag. sid 108


Njursjukdom i boken

Hon går på dialys tre gånger i veckan. Man kopplar henne till en slang som pumpar ut blodet, det passerar genom en maskin med rengöringsfilter och så går det tillbaka till hennes blodådror. sid 110


Av violen - 13 december 2011 11:15

  Adichie, Chimamanda Ngozi: Det där som nästan kväver dig***


Jag fullkomligt älskade En halv gul sol och den här novellsamlingen har några riktigt bra noveller också. Men som helhet lyckades den inte riktigt fånga mig. Formatet är för kort, hon har så mycket att säga. Så kände jag när jag läste. Ibland kändes vissa stycken fragmentariska, komprimerade, beskurna. För att rymmas inom ramen.


Inte det jag tänkt mig alltså men det finns ju fler böcker av Adichie som jag ser fram emot.



Läst 2011





Sverige nämns i boken:

Du åkte till Sverige?

Ja

Mer sa han inte och jag insåg att han inte ville berätta mer för mig, att han inte villeberätta hur han kommit med det där flyget; jag hade hört talas om barnen som senare under kriget flugits till Gabon via luftbron, men definitivt inte om folk som flugits ut med Röda korset-plan.och så tidigt, dessutom. Tystnaden mellan oss var spänd.

Har du varit i Sverige sen dess? frågade jag.

Ja. [...]

sid 69

Av violen - 27 juni 2011 10:45

  Rachman, Tom: De imperfekta ****


Min förväntningar på De imperfekta var såklart väldigt höga. Och det här var en bra bok. Den var inte perfekt men intressant. Jag ville verkligen läsa den, hela tiden.


Jag hade faktiskt inte en aning innan om hur den var uppbyggd, knappt vad den handlade om. Men den var uppbyggd på ett ovanligt sätt. Tydligen är det ok att kalla styckena noveller (?) fast de hör ju egentligen ihop ordentligt. Och det kursiva emellanåt, som en slags speakerröst, ja så kan man ju också göra.

Jag tycker boken påminner lite om filmen Citizen Kane som jag såg för nån dag sen. Och då inte bara ämnesvalet. Utan även personerna som skulle förklara gåtan och hur man eftersom lärde känna dem. Men De imperfekta saknar gåta och koncentrerar sig på människorna som får olika röst, såklart, de pratar ju med sin egen!

Det enda var att jag hade lite svårt att hålla ihop personerna fast det gjorde väl ingenting tyckte jag. Och att de trots allt saknade djup. De var som skådespelare, hämta ur varför inte Citizen Kane?.

Språket var lite schablonaktigt ibland men tidningsfolk är väl kanske inte kända för att föra oerhört intellektuella samtal på fritiden, heller. Och tidningen var väl lite av kvällstidningskaraktär om jag fattade saken rätt. Sen kanske de försökte ändra på det tror jag. Som sagt, tidningen var för mig bara en kuliss där människor rör sig och lever.


Boken var ändå en läsupplevelse och det tackar jag för. Det är inte ofta nu för tiden.


__________________


Det svenska:

[...] matsalen har en jättelik bild av tomma bord på El Bulli på Costa Brava, i salongen kan man beskåda inredningen på Skogaholms herrgård i Stockholm....[...]

sid 154



Läst 2011


Av violen - 11 juni 2011 13:15


 Gallant, Mavis: Från det femtonde distriktet ****


Redan från allra första början föll jag för Gallants stil. Den påminner om ett sätt att skriva som jag ofta läste förut men numera är det sällsynt. (Anita Brookner dyker upp i minnet.) Skriver inte kvinnliga författare så här numera eller missar jag dem bara för alla omskrivna deckarböcker och chiklit liknande dito som jag "luras" (nåja vi lever i ett fritt land....) att läsa? Jag är verkligen glad att jag lånade den här boken.

Nånstans läste jag att varje novell är som en hel roman och texten är så tät och full att det faktiskt nästan känns som jag har läst mycket längre när novellen är slut. Och att jag framförallt har lärt känna ett liv.

Därför skriver jag om några noveller direkt eftersom jag efter ett tag kände det som att jag glömt meningen med Carmela. För alla kvinnor har en slags extra mening, det förstår jag.


Carmela, i De fyra årstiderna, är ung och rädd, rädd för rummet där hon sover och rädd för havet som är nära, och måste göra det hon gör, ta en tjänst. Sen måste hon sluta sin tjänst. Hon fastnar inte i minnet i någon högre utsträckning, men hennes öde är att svälta, arbeta och att leva i ett främlingskap i krigets skugga.


Netta, Den muslimska hustrun, har också ett öde och lever som Carmela även hon i kriget, inte i skuggan utan mitt i, efter ett tag när hennes man är borta.


Åh, tänkte Netta, jag är den enda som känner till allt det här. Ingen kommer någonsin att förstå hur mycket jag vet om sanningen, sanningen, sanningen, och hon lutade huvudet i händerna med armbågarna och lät de första tårarna sedan kriget slutade rinna nerför handlederna. sid 101



Molly i Respiten som förstår så mycket så tidigt:


Hon visste bättre än så, nu när hon var fjorton år gammal: det fanns ingen frihet utom den att sluta älska. Hon skulle fortsätta att älska sina bröder även när de hade slutat bry sig om henne: det var kvinnlig trohet. Men det skulle inte hindra henne från att slåss mot dem, bit för bit, om pengar, egendom, lämningar från det förflutna: kvinnlig osäkerhet. Hon skulle förfölja dem och tjata på dem om Alecs grav, om att Barbara blivit gammal och om var de alla en gång skulle bli begravda: kvinnligt ordningssinne. sid 163 

 Vilken sammanfattning av kvinnors förutsättningar!


Novellerna som följde blev en genomfartssträcka, även om de alla var för sig tillförde ett liv, tills det glimmade till igen i den sista, Irina.


Så här i efterhand kände jag att jag kunde ha haft en slags spaning om det gemensamma i novellerna, och det skulle naturligtvis ha varit kriget, som vanligt i dessa böcker om tiden före, under och efter. Det visar sig här både fullt uttalat, se Netta ovan, eller bara mer subtilt som förbjudna SS-märken i en pojkes hemliga ficka, (Irina) eller som när det kombineras med det svenska:


De som bott i den /lägenheten, min anm/ hade flyttat och ingen visste vart - kanske till Sverige. När de hade gett sig iväg, vilket de hade gjort klockan fem en vintermorgon 1943, hade ytterdörren förseglats med en stämpel från regeringen som avbildade en svastika och en örn. De försvunna hyresgästerna hade antagligen dött, kanske i Sverige [...] sid 168



(Atlas förlag)

Läst 2011

Av violen - 28 maj 2011 20:15

   Sabatini, Irene: Pojken på andra sidan ***


Jag har läst många böcker om afrika de senaste åren. Den här handlade om Zimbabwe, fd Rhodesia. Huvudpersoner är en vit man och en svart kvinna, deras liv vävs in i varandra eftersom de bott grannar och boken skildrar en epok i Zimbabwes historia. Att vara vit, att vara svart, att vara blandad i detta land. Annorlunda mot de andra böckerna jag läst, men med liknande grepp, ofta är någon i periferin en mystisk med eller överlöpare i uniform. Så även här.

Övergrepp, våld, otrygghet, rasism men även religion och sinnessjukdom (?) vävs in i varandra, i en väv som är lite väl gles för min smak. Flera andra böcker har varit bättre. Men, trots allt, ett tidsdokument som väcker ett visst intresse.



Läst 2011


Sverige är med på ett hörn:


Hon är svenska och jobbar för en sån här hjälporganisation. sid 99.


Och att jag tycker Björn Borg är en jättebra tennisspelare. sid 113


Så kommer Stefan och Astrid, ett svenskt par som arbetar för det svenska biståndsorganet Sida. sid 264


För att bevisa någonting för Ian (och mig själv) ber jag honom följa med på grillparty hos några killar från svenska Sida. sid 336




Av violen - 3 mars 2011 21:15

   Timm, Uwe: Upptäckten av currywursten ***

 

En stark trea får den här boken vars författare tydligen vunnit priser, Heinrich Böll priset så sent som 2009. Ett pris som jag inte alls visste fanns. Hm verkar som att det är på tiden att tyskspråkig litteratur blir lite mer känd.


I vart fall var det här en lättläst och lite småspännande bok. Eller är det en novell som antyds på sista sidan? Jag kunde ändå tycka att den kändes lite kylig, påminde lite om Ungdomens bröd av Böll. Kanske att kriget formade den kylan. Så det är ju också intressant, det kanske är den tyska stilen? Som jag är på väg att upptäcka. För jag kommer att läsa fler tyskspråkiga böcker framöver, även med författare från andra länder. Ser fram emot det.


Sen gillar jag formatet på de här böckerna från Thorén & Lindskog förlag. De ligger så fint i handen och inbyggt bokmärke i den här också.


Sverige nämndes på tre ställen men eftersom jag inte markerade ( varför undrar jag nu?) var det var kan jag inte citera. I alla fall en svensk sjöman, sen minns jag inte de andra.

 En svensk journalist nämns på sid 140, vilket bokförlaget på sin blogg känner att det eventulle skulle kunna ha varit Stig Dagerman! Nu återstår endast ett till ställe där Sverige nämns.......

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se