Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.

Läst 2007

Indridason, Arnaldur:Vinterstaden**** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.

Läst 2007

Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......

Läst 2007

Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.

Connelly, Michael: Fallet avslutat ***

Cold case som klaras upp. Visst, liksom Fällan tidvis spännande men inte mer.

 Slaughter, Karin: Triptyk

En mycket uppmärksammad deckare på så sätt att många det senaste året angett den som bästa bok, bästa tips osv.

Så jag slog till och läste den som omväxling till annan mer "komplicerad" litteratur.

Den började inte bra, våldsam och fångade inte intresset som deckare ofta gör på första sidorna. Men den tog sig och blev bättre och bättre allt eftersom för att till slut få det vanliga våldsammare än våldsamma slutet.

Ett tag tänkte jag att tja, kanske jag lägger Slaughter till listan med deckarförfattare jag fortsätter läsa.

Jag ska ju inte säga aldrig för det ska man ju inte säga, men det är tveksamt om jag stöter på dyslektikern Will igen. Även om han kanske är en nice guy.

Läst 2018

   Adolfsson, Maria: Felsteg

En ny ödeckare med karta (trevligt) och en historia som inte lämnar direkt några avtryck. Bitvis spännande dock och hippies gör sig väl alltid bra när/om den filmas.

Men

Jag klarar mig utan fortsättningen på Doggerserien. Måste sluta att bli nyfiken på nya och prisade deckare.

De tar för mycket tid.

Läst 2018

Cleeves, Ann: Vita nätter *** En riktigt bra deckare faktiskt. Jag vill läsa fler av henne. Ångrar att jag inte började med den första, det här är den andra i serien. En något konstruerad historia som glänste till nu och då. Och det kändes faktiskt som man var där.