Hedström, Ingrid: Under jorden i Villette **

Tyvärr var den här boken ännu ett snäpp sämre än Hedströms förra bok, Flickorna i Villette. Lärarinnan i Villette, bok nr 1 var ju riktigt bra och gav verkligen mersmak.

Den här boken var riktigt rörig, många personer och krångliga namn, precis som de förra böckerna. Men här var inte heller historien intressant. Den lyckades inte fånga mig ett dugg. Jag läste ut den mest för att gåtan i början skulle få sin lösning. Det var ändå för långsökt för min smak. Tyvärr!

Däremot skulle jag vilja se böckerna filmade, mest för de tjusiga kläderna!

Dangarembga, Tsitsi: Rotlös****

Baksidan:
Tsitsi Dangarembga har skrivit en märklig bok. Den tar upp afrikanens och kanske främst den afrikanska kvinnans dilemma. De är fångade mellan två världar - den västerländska, till vilken utbildning tycks vara den enda biljetten, och den traditionella världen där familjen och släkten betyder allt.

Citat boken:

Stilla och omärkligt, och i oregelbundna ryck, började någonting i mitt inre att ta form, att ifrågasätta och vägra att låta sig indoktrineras, och det var det som ledde till att jag idag kan skriva ner den här berättelsen. sid 265

Det här är en oerhört stark roman. Gång på gång lägger jag märken vid meningar och uttryck som jag vill kommentera, skriva av, lägga på minnet. Men till slut blir det för många märken. Dessutom har någon läst boken före mig och gjort diskreta blytertsstreck vid passager som jag också vill skriva av och delge andra i min tur. Så jag får ge upp att citera mer än bara en liten bråkdel och säger istället: Läs boken!

I Nordström Ridaeus bok 100 vägar till Afrika (Motala grafiska 1995) skriver hon apropå de två världar som baksidan berör (se ovan):

[...] men romanen färdas längre och diskuterar frigörelsens dilemma i ett vidare perspektiv. s141

och

Rotlös är en roman med feministiskt perspektiv. En central fråga i boken är hur man ska undvika de vanliga kvinnofällorna och uppnå frigörelse utan att svika sitt ursprung och förlora sina rötter. s141

Och det är just det som gör att den här boken, med ursprung i det koloniala afrika, skriven för mer än 20 år sen, kan kännas så aktuell än idag

Som Tambu, huvudpersonen i boken,  säger apropå Nyashas, Tambus kusin, konflikt med sin far:

Men vad jag inte tyckte om var att alla konflikterna hade sin rot i att hon var kvinna. Det kvinnliga som motsats till och underlägset det manliga. sid 151

Författarens sätt att använda sig av kvinnorna i boken är lysande. Tambus tankar och Nyashas försök till frigörelse, mödrarnas liv och till slut hur vägarna delas, det känns så universiellt kvinnligt och patriarkalt och sorgligt! Och ärligt för här finns det inget systerskap att tala om, precis som verkligheten ser ut fortfarande. Den som vill vinna sin frihet måste våga avstå.

Det här boken är märklig därför att den inte alls är märklig utan bara sann. Den heter i original Nervous conditions vilket säger mycket mer än översättningen Rotlös som ju skulle ha kunnat stå för  vilken afrikansk kolonialskildrande bok som helst. Den här boken är nånting mycket större än det. Än en gång: Läs!

Tyvärr finns inga fler böcker av författaren översatta.

Bibliophilas afrikautmaning

Läst 2010

Müller, Herta: Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv****

Hjärtdjur drabbade mig omedelbart och omgående med sitt ovanliga språk och vindlande meningar. Jag föll som en fura faktiskt. För Müller.

Jag måste såklart läsa mer.Och nu har jag gjort det. Och inser att det nog inte går att falla mer än en gång ändå.

För den här boken kändes så lik Hjärtdjur. Jag vet inte vad jag väntade mig men kanske nånting mer klargörande. Och iofs, jag förstod mycket mer vad den här boken ville säga (förhöret) men ändå.....lite ??? känns det som.

Kanske skriver Müller hela tiden samma bok, det är bara språket som förnyar sig genom att upprepa det som redan skrivits men i en annan ordning. Och ser jag det så, då blir det en annan sak, då kommer jag att läsa nästa bok av Müller utan att tveka inför handlingen och inte ens försöka förstå betydelsen av vita hästar och körsbär och hundar med uppfläkta magar och doften av parfym. Och istället bara njuta av meningarna vars ord krossats för att sen limmas ihop igen, kanske på nästa sida, kanske i nästa bok.

Det kommer mera av Müller på den här sidan, det kommer mera.....

Och så det svenska!

Att klä italienare, kanadensare, svenskar, fransmän för det lätta livet[...] sig 42

På de tre lappar som man hittade i byxorna som skulle till Sverige, stod: Många hälsningar från diktaturen.[...] sid 50f

Och så har vi ju lapparna för Frankrike och Sverige också. [...] sid 142

Läst 2010

Sortland, Bjørn: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? ***

ögonblicksbilder, med korta, lyriskt starka kapitel som berättar kärlekshistorien mellan Markus och Ingrid. Står det i dn.se

Och mindre än så är det inte med den här boken.

En bok som måste finnas för det som kan hända även för ungdomar, sjukdom, död. En bok att ta fram för att förklara det oförklarliga.

En nödvändig bok helt enkelt.

Med meningar som små guldkorn och ett övergripande mål, att beskriva det sköra i livet. Sortland lyckas.

Läst 2010

Kornhall, Per: Livets ord **

Hittade Kornhalls namn i en artikel och blev nyfiken. Och jag är ju också intresserad av sekter. De som är med i Livets Ord ser det naturligtvis inte som en sekt, men här skalar Kornhall in till kärnan och visst är det en sekt.

Kornhall gör naturligtvis upp med sin tid i rörelsen och hur den fungerar i dagsläget är inte riktigt så lätt att få klarhet i, men jag läste den mer i ett försök att förstå den sektmentalitet som finns här och var, och därför ett par citat:

Robert Jay Lifton, en amerikansk psykolog som studerat tankekontroll, menar att människor som inte förmår konfrontera en obehaglig sanning förtränger den eller stänger sina samveten. sid 102

Historien visar att man kan få människor att göra nästan vad som helst genom att hänvisa till en osynlig Guds önskemål. sid 108

Det jag känner när jag läst boken är en stor sorg, den Jesus som tvättade sina lärjungars fötter finns liksom inte här där församlingmedlemmar tvättar pastorernas bilar.

Tänk själv och visa välvilja skulle jag vilja utbrista! Som i alla sektsammanhang, vare sig de är politiska, religiösa eller bymentalitetiska!

Fackbok Cks

Läst 2010

Östergren, Petra: att komma till ro med det allra värsta ***

Sparsmakad. Osentimental. Välskriven. Det skulle kunna vara den här bokens rubriker. Den går under huden. Och stannar kvar, utan att egentligen beröra. För den är nog skriven för att beröra en enda person, Östergren själv. Om hon lyckats tror jag nästa bok (se nedan) ger svar på. Jag längtar redan efter att läsa den för att få veta......om den här boken befriat henne. Så att hon kan röra sig fritt inom det stängsel hon trots allt aldrig kommer att komma ur, det allra värsta. Jag tror det.

Östergren ger en läsupplevelse och ett råd som borde ge eko; du har rätt att tro på det du känner och älska dig själv för det:

"Det enda jag önskar att jag gjort annorlunda de här åren är att jag borde haft större förståelse, mer medkänsla med mig själv" sid 120

Jag har inte läst nånting annat av Östergren.

Men jag ska läsa hennes nya bok som kommer ut till hösten: Berättelsen om Esmara.

Jonasson, Jonas: Hundraåringen som gick ut genom fönstret***

Den här boken har jag lyssnat på som mp3 bok. Och kanske att det var ett misstag. För den höll aldrig på att ta slut.

Början var ju otroligt rolig, jag skrattade ett otal gånger. Sen blev det tillbakablickarna och de fantastiska historierna, en slags historisk resa genom 1900-talet. Och jag kände efter ett tag att här finns det ett dolt budskap, vilket Jonasson också medger i sitt mail till Bokcirkel för alla. Det var mycket om  Kina och Amerika och Sovjetunionen och Indonesien och Iran och Spanien och kalla kriget och var allt nu hände. Ja hel 1900talet spelades ju upp. Måste ha krävt antingen otroliga historiekunskaper eller mycket research.

Men greppet är ju lysande, ett sätt att komma maktens män inpå livet. Och Jonasson slår både till höger och vänster, och kan göra det eftersom Allan Karlsson är helt opolitisk. (!?)

Senare delen blev lite väl bibelspäckat, Jonasson lyckades bättre att slå mot den politiska fundamentalismen och skenheligheten än mot den religiösa. Många kapitel innehöll svordomsanalyser och utan-skuld citat, kändes inte riktigt nödvändigt. (?)

Och slutpläderingen av brotten blev lite väl utdragen tyckte jag.

En annan sak jag tänkte på var kvinnorna i boken, syster Alice (usch) den sköna (mesta egenskap våldsamt svärande) Amanda (helt dum i huvet) nån där i Kina (jag lyssnade dåligt men hon var väl kanske smartast...) Nån kärlek verkar inte Allan tråna efter om man inte tar med kärleken till starka drycker. Och att det blev lite där på slutet förstås.

Slutet var för övrigt lite avslaget men hela övriga boken var ju enormt bearbetad så det gjorde inte så mycket.

Jag har läst boken i en Bokcirkel för alla och svarat på de frågor som ställts där:

1) jag tycker mycket om titeln på boken. Och då undrar jag såklart, om du vore 100 år och inte ville delta i ditt födelsedagsfirande. Skulle du kliva ut genom fönstret och försvinna? Och om du gjorde det, hur skulle din resa se ut?

För det första blir jag 100 år ska jag minsann firas! Men annars så skulle jag gärna rymma men mer planerat än Allan gjorde. Och inte ensam utan med någon jag har kär.

2) Vad får du för känsla av boken? Dina personliga reflektioner om den. Kul! Och lärorik, särskilt kanske för riktigt unga personer som får en liten hint om 1900 talets historia. Den går under en dold agenda, humoristisk men med ett klart budskap! Vilket jag gillar!

3) vad tycker du om boken och varför. Sätt gärna betyg. Helt klart en rolig och mycket läsvärd bok Jag tycker dock att den var för lång (kanske för att jag lyssnade på den lite sporadiskt) och till slut blev det lite tjatigt med alla omskrivningar. Den föll helt klart efter halva. Så fyra före hälften och tre efter! Men som film skulle den vara lysande!

Cleeves, Ann: Blå gryning***

Jag kom in i den här Shetlandsöserien efter bok två. Synd för jag gillar verkligen Cleeves, så jag hade gärna läst ettan också. Men nu, efter bok fyra är serien slut men jag skulle tro att det kommer mera. Av Cleeves.

Den här boken var lika bra som de andra, jag gillar Cleeves stil, lite resonerande. Och faktiskt så känner man sig lite ruggig när man läser, precis som klimatet på öarna som skildras. Ämnen som görs intressanta också, i den här fågelskådning, och kommissarie Perez med sin Sancho Panza Sandy har utvecklats i böckerna. I den här kommer slutet som blir en ny början. Hon fick ihop tåtarna Cleeves.

Rekommenderas helt klart som sommarläsning i hängmattan, på stranden eller i hammocken.....Och har du inte läst Cleeves tidigare, börja med bok ett för du vill läsa alla.

Läst i LillaO:s deckarutmaning

Läst 2010