Timm, Uwe: Upptäckten av currywursten ***

En stark trea får den här boken vars författare tydligen vunnit priser, Heinrich Böll priset så sent som 2009. Ett pris som jag inte alls visste fanns. Hm verkar som att det är på tiden att tyskspråkig litteratur blir lite mer känd.

I vart fall var det här en lättläst och lite småspännande bok. Eller är det en novell som antyds på sista sidan? Jag kunde ändå tycka att den kändes lite kylig, påminde lite om Ungdomens bröd av Böll. Kanske att kriget formade den kylan. Så det är ju också intressant, det kanske är den tyska stilen? Som jag är på väg att upptäcka. För jag kommer att läsa fler tyskspråkiga böcker framöver, även med författare från andra länder. Ser fram emot det.

Sen gillar jag formatet på de här böckerna från Thorén & Lindskog förlag. De ligger så fint i handen och inbyggt bokmärke i den här också.

Sverige nämndes på tre ställen men eftersom jag inte markerade ( varför undrar jag nu?) var det var kan jag inte citera. I alla fall en svensk sjöman, sen minns jag inte de andra.

 En svensk journalist nämns på sid 140, vilket bokförlaget på sin blogg känner att det eventulle skulle kunna ha varit Stig Dagerman! Nu återstår endast ett till ställe där Sverige nämns.......

   Atta, Sefi: Allt gott ska komma dig till del ****

Ännu en riktigt bra afrikansk kvinnlig författare. Början på den här boken var dock riktigt trög men efter ungdomsåren tog den fart. Den är skriven på ett.....vad ska jag säga, okomplicerat sätt, liksom bara rätt upp och ned. Ska jag anmärka på nånting är det kanske att den är lite väl fragmentarisk, men den skildrar väl Lagos de år den handlar om. Huvudpersonen, Enitan, är en stark kvinna, men inte överstark eller våldsamt heroisk, hon är inte ens en bländande skönhet. Men hon är välutbildad och känner mycket för sitt land, även för sina föräldrar som kanske inte varit världens bästa. Med rättvisepatos och engagemang väljer hon sin väg och känner till slut:

Allt gott ska komma mig till del sid 402

En bok som utan sentementalitet beskriver kvinnornas situation i Nigeria. Ännu en bok kan jag tillägga. Att läsa kvinnliga afrikanska författare är att läsa feministisk litteratur, det har jag upptäckt. Så jag fortsätter läsa afrikanskt!

Läst 2011

  Sandel, Cora: Alberte och friheten ****

Första delen i Alberte-trilogin fick ju hela fem stjärnor av mig. Den var helt fantastisk.

Den här delen levde inte riktigt upp till samma nivå. Jag tyckte att det blev lite väl enformigt med allt elände. Friheten verkar ha ett högt pris, efter ett tag:

Bortsett från de två första brusande åren, då allting gav sig av sig självt, då hon högg in på allt, språket, staden, museerna, förflutet och nutid som en hungrande som äntligen får sätta sig till dukat bord, vet Alberte idag inte vad hon egentligen vill. sid 275

Vad är Albertes kallelse? Att skriva? Men det hon åstadkommer är högar med små lappar i en koffert, och när hon försöker använda det är det för avslöjande för att publiceras.

Och så insikten som drabbar henne, liknande den som kom till henne hemma i Norge:

Av medgång kommer övermod, det är motgång man får förstånd av. Efter allt man genomlidit kommer kanske alltid en dag då man tänker: Det gjorde ont men det var ett slags befrielse ändå. En reva i min ovetenhet, en hinna som brast för min syn. I ett slags mild extas viskar Alberte plötsligt upp mot solen: Gör med mig liv, vad du vill men låt mig få förstå, se och få insikt. sid 460

Kanske kommer Alberte i del tre att förstå, se och få insikt. Det unnar jag henne verkligen. Men jag förstår inte riktigt hur det ska gå till, hon är så skör, så sårbar, så olik dagens starka självständiga kvinnor. Eller har det blivit nån skillnad egentligen? Alltför många kvinnor vill nog att livet ska börja, det rätta livet, även i dag.

   Bolinder, Ulla: Utsaga ***

Det var den här artikeln i UNT som fick mig nyfiken på Ulla Bolinder. Så jag lånade första boken bland deckarna, Utsaga. Den var, som utlovat, annorlunda skriven.Jag skulle nästan vilja kalla den socialt reportage. Ibland tycker jag att böcker påminner och pockettidningen R och det gör den här. Jag ser framför mig svartvita bilder i förorten där människorna lever helt olyckliga liv och vad som helst kan hända.

Två passager var riktigt otrevliga, det med rasisten som uttalade sig och så passagen om pedofilen. Jag önskar att jag sluppit läsa båda. Usch.

Så trots att boken innehåller ett lättläst språk och långa dialoger så ger den ändå en kuslig känsla, ett illamående inför världens ondska, barns utsatthet och våldets våldsamhet. På det sättet är den ju en utmärkt partsinlaga men bland deckarna har den kanske svårt att hävda sig. Å andra sidan ska trollen nämnas vid sitt namn och dras upp i ljusen, vilket sker här. Och något jag tror Bolinder eftersträvar.

Dessutom blev jag lite förvirrad då det var så många inblandade, även om jag räknade ut slutet ganska tidigt.

Jag kommer att läsa fler av Bolinders böcker men det måste gå ett tag innan jag tar tag i nästa, den här måste sjunka undan först.

   Nelson, Jandy: Himlen börjar här ***

Den här ungdomsboken var riktigt välskriven, ja nästan en slags bildningsroman. Lennie gör en slags resa och inser till slut var hennes sanna lycka finns. Och då menar jag inte kärleken utan vem hennes familj verkligen är. Låter kryptiskt men jag vill ju inte förstöra upplevelsen.

Det är en bok, kanske främst om sorgen och dess yttringar men den innehåller en massa ingredienser som jag lärt mig finns i ungdomskulturen i USA. Lite sex och lite feminism och lite hippiestuk och därmed lite röka på, och lite sorg och lite kärlek med komplikationer och lite skogen och lite vattnet och lite skolan och lite av varje. Här är det nog ovanligt bra förpackat trots allt.

Jag måste också erkänna att jag gärna ville veta hur det skull gå! Och slutet lovar gott för Lennies framtid vilket gjorde mig glad, jag började gilla tjejen nämligen.

Ungdomsböcker läste jag inte som ung, jag är född i fel decennium, fick gå från barn till vuxen via Kitty och Cherry Ames. Och jag får sällan någon större behållning i ungdomsböcker måste jag erkänna nu när jag läst några stycken. Men jag läser ändå därför att jag tycker det är intressant att veta vad ungdomar läser.

Läst bokcirkelonline

Läst 2011

   Langer, Tanja: Cap Esterel ****

Är tagen,

Är betagen.

Snudd på bergtagen.

Den här boken grep mig direkt. Jag vet inte varför riktigt, språket var vanligt, handlingen förvirrad, en del oförståeligt (ärr längs ryggrad?) och slutet var slutet eller var det en ny början?

Men ändå, jag blev så berörd i mitt hjärtdjur att mina ögon plötsligt fylldes med tårar. Varför har jag ingen aning om, men det brukar inte hända om jag säger så.

Som sagt var språket vanligt men jag citerar från slutet av boken:

"Hjärtat är ett klent litet djur." sid 132

Är metaforen hjärtat som ett djur allmänt i den här delen av Europa? Eller har Langer läst Müller? Någon annan som funderat över det?

Tyskutmaningen är intressant, det här var en författare jag aldrig hört talas om och aldrig har jag hört om det tyska "tjejundret" heller. Men nu vet jag. Visar bara att bokmässans fokus är viktig för att sprida kunskap och att förlagens utgivning också är jätteviktig, den här boken har kommit ut på Thorén & Lindskog som gett/ger ut fler intressanta titlar. Man kan nästan tro att jag fått recensionsexemplar av förlaget men det har jag inte utan jag gillar det bara helt enkelt. Att få läsa nytt, annorlunda, gripande.

Men tyskspråkiga då?

Läst 2010

   McCall Smith, Alexander: Extra bekvämt på safariklubben ***

Med tvekan en trea, som vanligt kanske jag ska säga. Det negativa var som vanligt upprepninga, 97%, traditionellt byggda damer osv, osv. Men kanske att det ändå var lite mindre än vanligt? Kanske att det var lite mer filosofi och religion med? Det kändes så. Kanske att t.ex det här och mer i samma stil inte skulle ha varit lika vanligt tidigare.

"Charlie försöker bara vara hjälpsam", sa Mma Ramotswe och kastade en sned blick på lärlingen. "Och kom ihåg det här, Charlie: det hade kunnat vara du. Kom ihåg det." sid 97 

Empati på högre nivå och snällhet var kanske med mer än vanligt?

Och Sverige!

[...]Tänk om vi hade varit svenskar. Jag tror att vi hade velat åka raka vägen tillbaka till Sverige."

" Han försökte bara vara hjälpsam ", sa Mma Ramotswe. "Men ni har rätt, Mma, jag tror inte han är Botswanas bäste turguide. Han skulle inte vara särskilt lugnande ... för svenskar."

Mma Makutsi hade mer att säga i ämnet. "Jag var inte rädd, Mma. Jag var inte orolig."

"Naturligtvis inte", sa Mma Ramotswe.

"Men svenskarna ..."

"Jag självklart. Svenskarna. Ni har rätt att vara bekymrad för dem, Mma." sid200

Suktar efter nobelpriset McCall Smith? :-)

Läst 2011

   Martinez, Guillermo: Lucianas långsamma död ***

Morden i Oxford av samme författare tyckte jag var riktigt intressan, särskilt för att vara en deckare. Men den här var helt enkelt inte lika bra. Stilen påminde litegrann om VargasLlosa faktiskt, jag kan inte riktigt sätta fingret på hur, jag fick bara sådana vibbar. Kanske för att den var lite "gubbsjuk"? Skojar bara!  :-) eller inte.....

Själva historien var väl genomtänkt och det fanns flera passager som kunde ha gett utvikningar i ämnet, hämndtanken t.ex Det fanns liksom mer i botten, den höll sig liksom på ytan bara..........synd för det kunde ha höjt den ett snäpp. Kanske skulle Martinez ha arbetat mer med den helt enkelt?