Ruge, Eugen: Metropol ****

Ruge förra bok Den tid då ljuset avtar var suveränt bra, och utspelar sig tidsmässigt efter denna bok, som trots att den också är suverän inte lyckades fånga mig på samma sätt. Den är helt klart mycket intressant, och skriven på samma Dostojevskijliknande sätt. Ytterst få upprepningar och varje sida innehåller något nytt.Men jag lyckades inte riktigt hänga med i handlingen utan det som stannade kvar var en känsla av hur jag föreställer mig klaustrofobi, en instängdhet som personerna när som helst kan ryckas ut och bort ur. Vem vet var.

Boken är inte tunn men plötsligt var den utläst. Men stannade kvar nånstans i magtrakten. Ruge lyckas förmedla en stämning av att den luft som personerna andas är så kvävande av sitt innehåll, samhällsstrukturen, samhällskulturen, där Stalins tankar styr neråt i skikten och låter ett nyckfullt skräckvälde gömma sig under ytan, att för att inte kvävas måste det få finnas, utan protester. Alla vet men ingen låtsas om det. 

Ruge har en agenda även med denna bok, det är hans tidigare släkters historia som skildras. Ett sanningsverk av stor betydelse.

Tack Nilsson förlag för exemplaret

Ekman, Kerstin: Löpa varg ****

Att lyssna på denna bok var ren och skär njutning. Men för att riktigt känna det norrländska (nåja hälsingland) landskapet, bymentaliteten, skotten som ekar nolat eller söat eller västat eller östat, de små åkrarna dvs uppbrutna tegarna, att vara pojke, hässjare och skytt. Ja, för att erinra sig det förflutna bör man nog vara 30, 40 eller 50 talist, uppväxt på småbruk i norrland och veta vad det innebar, ha sett gamla bilar långt upp i skogen bredvid blåbärsmarkerna och vetat vem de tillhört. Då går det bara ett antal sidor innan man klivit in och blir ett med texten. 

Till er andra, fortsätt läsa. Det blir bättre allteftersom. Och det är trots allt nutid det handlar om, de sista dallrande åren i, just det, 30, 40 och snart 50 talisternas liv. 

Det här är en kulturyttring och ett skrik av vanmakt över den miljö som tidigare sakta men nu i rasande fart dallrar i sina sista år. Må vara lågmält, precis som kärlekshistorien som lyfter den dystra texten med sitt skimmer, men det finns där.

Här är en bok som kan ställa sig bredvid Händelser vid vatten, som är 90 talets bästa svenska bok för mig. Där fångade Ekman tidsandan med sin genreöverskridande roman. Här har hon skrivit svaret på Händelser vid vatten, här är facit, såhär blev det. Men bli inte missmodig om du inte förstår, för som jag sa: Ja, för att erinra sig det förflutna bör man nog vara 30, 40 eller 50 talist, uppväxt på småbruk i norrland.

Kankimäki, Mia: Kvinnor jag tänker på om natten ****

En riktigt otrolig bok. Så många tuffa, modiga, egensinniga och motiverade kvinnor på en gång. Det kunde ha blivit för mycket och det blev nästan det också. Jag lyssnade på boken, vilket kan ha varit ett misstag då jag har en känsla av att allihop flöt ihop i en massa ord. För det är många ord, och meningar som upprepas gång på gång. Jag  är ju ingen vän av den stilen, men medan jag lyssnade for allt iväg och blev en röra med feministiska förtecken. Alla kvinnorna är verkligen unika, om än skildrade på ett liknande sätt, som gör dem omöjliga att skilja från varandra. Nåja Blixen stack såklart ut men sen kunde det som sas varit om vem som helst. Jag försökte särskilja dem med hjälp av Wikipedia, för framtida sökningar. 

I vart fall en mycket annorlunda och intressant bok.

Upptäcksresandet hade sina poänger, det fanns alltså kvinnor som bara bejakade sin äventyrlighet sådär utan vidare och stack iväg! 

Konstnärerna tog sig istället an ett modigt yrkesval, och där gillar jag särskilt Artemisia Gentileschi, hennes ”Susanna i badet” och ”Judith dödar Holofernes” hade jag redan sett och beundrade den konstnär som verkligen kunde se kvinnorna med kvinnlig blick. Var tog den blicken vägen? Jag menar, Thelma och Louise fick ju verkligen inte så många efterföljare. 

Här nedan finns de flesta kvinnorna med.

Författarens egen resa gick mig faktiskt nästan förbi. Den skulle kanske ha varit en egen bok?

Upptäcksresande

Karen Blixen

Platser: Helsingfors, Afrika, Japan, Florens, Uffizierna. (Klipp dig och res?).

Sju romantiska berättelser

Vinterstaden

Mitt afrika

 En magnifik berättelse som, likt en reseberättelse, lyckas fånga afrikas savanner, oföränderliga sen Karens tid och som de var under Karens tid. 

Isabella Bird -sade sig resa av hälsoskäl, 40 års ålder. Skrev brev till sin syster. Missionärsbarn. Japan, Egypten, Kina, Korea. Känd. Fortsatte resa och tog även fotografier.  Reste till Kyoto, Japan för sin hälsa. 

Wikipedia 

Ida Pfeifer Gift i arrangerat äktenskap, ej med sin ungdomskärlek, barn. Separerade, änka och började resa. Hennes skäl, pilgrimsfärd. Reste mycket snålt, med lätt packning (som skulle gå att bära själv). Skrev många reseskildringar, berömd för sin tid. Afrika, kannibaler. Avstyrde uppätning med hjälp av humor men fick ge sig till slut och vända om. 

Wikipedia

Mary Kingsley Skötte bror, som efter hennes död förstörde hennes dagbok och brev. Samlade in fiskar till Brittish Museum. Återvände till Afrika som sjuksköterska 1900, boerkriget. Tyfoidfebern som rasade tog hennes liv. Sänktes utanför Kapstaden.

"När du reser i Afrika, skratta hela tiden."

Wikipedia

Nellie Bly.  rekordresa runt om i världen på 72 dagar.

Wikipedia

Alexandra David-Neel en belgisk-fransk upptäcktsresande, spiritualist, buddhist, anarkist, operasångerska och författare. Hon är mest känd för sitt besök i Lhasa, Tibet 1924, då det var förbjudet för utlänningar.

Wikipedia

Konstnärer

Sofonisba Anguissola

Lavinia Fontana

Artemisia Gentileschi 
Yayoi Kusama

Råd från nattkvinnor

Spela med de kort du får. Sjukdomar och svagheter är stoff. Omge dig med det du är rädd för, skratta åt det. Ordna din tillvaro så att du kan leva, om det så blir på en psykiatrisk klinik. "När du reser i Afrika, skratta hela tiden."

Modiano, Patrick: Osynligt bläck ****

Alltid lika sällsam, Modiano. Han skriver samma bok, javisst. Men om den är bra, varför inte?

I "Osynligt bläck" finns dock nånting nytt. Visst, vem är kvinnan, hur känns hotellrummet, eller våningen. Hon försvinner som vanligt men här händer det, minnet återkommer och läsaren förundras. 

Minnet ja, Modiano skriver ofta ned tankar om det, i denna bok detta:

Förresten, om sanningen ska fram har jag aldrig ägt några almanackor och aldrig skrivit dagbok. Det skulle ha underlättat saker och ting. Men jag ville inte bokföra mitt liv, jag lät det rinna mellan fingrarna som en outsinlig förmögenhet. Jag tog mig inte i akt. När jag föreställde mig framtiden trodde jag att ingenting jag upplevt skulle gå förlorat. Ingenting. Jag var för ung för att inse att det kommer en tid då man snubblar på minnesluckor. sid 57

Du som, liksom jag, bara längtar efter nästa bok av Modiano läser såklart denna. Du som fortfarande funderar om du ska våga språnget och läsa: den här bokens sidor kommer att förundra dig. För alltid.

Månadsläsning juli - aug 2021

Stonex, Emma: Fyrvaktaren ***

Det här var inte min typ av bok vilket jag egentligen visste om innan jag började läsa. Men så många har berömt den att jag ändå satte igång. Men tyvärr, jag har aldrig gillat fyrar, och sanna (?) ouppklarade historier som någon hittar på slutet till. 

Jag läste ändå ut den just för att jag ville veta det (falska) slutet, vilket kändes märkligt. Fast ändå...något hände ju uppenbarligen eftersom alla tre försvann, spårlöst.

Järvinen, Anna: dröm natten till idag: ****

En bok att ta till sig. Med hög igenkänningsfaktor för mig.

Det var länge sen jag citerade från böcker (dessa ljudböcker inbjuder inte till det, och även eböckerna gör det tjorvigt. Måste lära mig markera).

En av mina bröder målade dollarsedlar på en duk när han barn. Han hade bråttom och när han var framme sa min pappa han kanske blir något stort. Är han inte det, svarade jag men ingen hörde det, jag har alltid talat tyst. sid 18

Sista gången jag lät mig ses utan kläder var jag alltför långt gången och det rasar i mig att ingen satte stopp för det. sid 54

Oftast blev jag väl behandlad av okända. Det var de närstående som gjorde mig illa.

Jag undrar nu när när påsken närmar sig, om jag har det i mig att kräva att bli väl behandlad av människor, att de som inte gillar mig avlägsnar sig. sid 79

Vem är du Järvinen, som sätter ner foten precis där de tunga orden finns? Där allt är så sant för den det berör. 

Sista citatet är verkligen sant och ger upprättelse och nya sätt att tänka. Första gången tänker man, får man säga så? Får man tänka så.

Likadant att någon ska skydda de tidigt utvecklade flickorna, för de förstår inte själva vad som sker. När något plötsligt förvandlas till lystenhet, något en vuxen kvinna känner på långt håll men som ett barn inte ska behöva uppleva. Men vem inser det i tid? Och vem hutar åt vivören in spe, istället för att få barnet att skämmas, kanske inte då men sen?

En insiktsfull, vackert skriven och medkännande bok. En bok jag vill äga. Läs den!

Min syster, seriemördaren: Braithwaite,Oyinkan  

En deckare ur ett feministiskt perspektiv, insåg jag först när slutet på boken nalkades. Den har beskrivits som en bok om yta, skönhetsideal och kanske influencekulturen. 

Men det här är mycket mer, under ytan sjuder kvinnors vrede och revanschlust, motstånd och systerskap. En riktigt bra "deckare" som egentligen är något helt annat än vad man tror.

Riktigt läsvärd.