Senaste inläggen
Hjorth, Vigdis: Är mor död ****
Om man inte kan försonas med sin familj – kan man försonas med sitt eget öde?
– Ja, det tror jag. Man får lära sig att leva med sitt bagage, det går. Ibland måste man bara inse att det bästa man kan göra är att gå vidare. Så säger Vogdos Hjort i en intervju i SvD, här.
Kvinnan i denna bok får verkligen kämpa för att försonas med sitt förflutna. Det är en kamp som knappt låter sig göras. Men så intressant skildrat. Hjort lyckas verkligen komma in i det förflutna och genomskåda det. En otrolig psykologisk blick vilar över det som varit och det tack vare nuets insikter.
Visst, mamman hängdes ut i hennes framgångsrika konst, men hade det inte varit det så hade det varit något annat.
Hjort, som har liknande erfarenher i sin familj, skriver också i intervjun i SvD:
Men det måste vara smärtsamt att bli avvisad av sin egen familj?
– Ja. Man måste ha stor tillit till sig själv för att orka bära att bli totalt utraderad. Men när Arv och miljö kom ut var det inte smärtsamt för mig, min familj ödelades trettio år tidigare. Då var det väldigt ensamt och svårt – inte idag. Nu har jag varit ensam så länge och gått i terapi för att bearbeta allt. Idag kommer de inte åt mig, jag låter dem inte ha monopol på sanningen.
Utöver det väl beskrivna innhållet har Hjort också fångat upp lite av tidens tema i litteraturen, besök i kyrkan på ett positivt sätt (vilket norska författare även gjort tidigare om jag ska vara ärlig) och naturens läkande kraft. Dessutom att inte kräva förlåtelse utan uppleva förståelse, om än inte ömsesidigt.
Månadsläsning april 2021
Frankner, Josefine: Kristi bruds slav ***
Helin, Ebba: Konsten att samla tårar **** novell
Highsmith, Patricia: Mings största kap **** novell
Lessing, Doris: Rufus**** novell
Karam, Balsam: Singulariteten ***
Castillon, Claire: Om hon inte lever är jag död ***
Rose-Innes, Henrietta: Reservat **** novell
Griffiths, Elly: Mordkonsulten
Bäst: Lessing, Doris: Rufus**** novell Denna lilla novell av nobelpristagaren Lessing är som en diamant för kattälskaren.
Mindre bra: Karam, Balsam: Singulariteten *** Pga hög nivå på litteraturen den här månaden kom den här in här. Gripande men inte helt lättförståelig. Krävde mer än den gav. Händelsehorisonten var mer engagerande.
Frankner, Josefine: Kristi bruds slav ***
Jag har just sett tvserien om Knutby, I blind tro, och beslöt mig för att läsa den här boken. Trots att jag läst och sett en hel del om nämnda sekt, (för en sekt är det) tidigare.
Jag trodde inte att jag skulle bli så upprörd, berörd, arg, ledsen och sorgsen. Helt otroligt och ändå inte. För det här är inte en kristen församlings ledning, det här är en sektledare, Waldau, och hennes undersåtar. Med en ovetande församling som alibi.
Det går inte att beskriva innehållet i boken, det måste läsas.
Och att det höll på till 2016! Det borde ha slutat efter mordet på Fossmos andra fru. Och skulle kanske ha gjort det om inte galenskapen tagit grepp om Waldau. Triumfen över att lyckas komma undan helt oskadd, måste ha gett en känsla av oövervinnlighet.
Jag övertygad om att alla som varit i en sekt, mobbats eller haft med en psykopat att göra förstår hur Waldau gjorde. Resten borde läsa på ordentligt.
Helin, Ebba: Konsten att samla tårar **** novell
Garaypriset:
"Nolaskolan i Örnsköldsvik har en årlig novelltävling vars pris är uppkallat efter Melker Garay. Tre vinnare får del i prissumman och det vinnande bidraget publiceras på Opulens. Priset instiftades 2016 i samband med att Garay besökte skolan och överraskade med att berätta att han beslutat sig för att årligen skänka 6 000 kronor för att uppmuntra elevernas skrivande." Opulens 202104022
När jag läste om den här tävlingen (som jag inte hört talas om tidigare) på Opulens, blev jag verkligen nyfiken och läste vinnarnovellen. Och imponerades.
Jag gillar främst flytet i texten. Ingenstans mötte jag på motstånd när jag läste.
Helin lyckas också på ett antal korta meningar fånga Robin så väl, att läsaren känner honom. Inom honom pågår en kamp som skickligt antyds, han är i grunden en snäll person som inordnats i ett fack av sitt arv, sin miljö och tiden. Ett fack som skaver.
Om än slutet känns lite sökt, skulle det trots allt kunnat hända. Eller är det en dröm?
Jag blir glad när jag inser att det finns hopp för Robin.
Det var ett tag sen jag läste något som har likheter med bildningsgenren. Men här fanns den antydd.
Highsmith, Patricia: Mings största kap ****
Kattnovell. Katten Ming är en katt som är som katter, bara smartare än de flesta. Och ser alltid till sitt eget bästa såklart.
Highsmith låter oss följa Mings tankar och de är riktigt intressanta.
Mings matte träffar elak man, han vill såklart röja Ming ur vägen. Men Ming låter sig inte undanröjas, tvärtom, han griper tillfället i flykten. Och allt ordnar sig.
För kattälskare är det här igenkännande, härlig läsning. Andra gillar den säkert också.
Lessing, Doris: Rufus****
Charmig kan den här novellen benämnas som.
Den skulle kunna tecknas som en saga för barn och läsas med behållning av barn och kattälskande vuxna. Det märks att Lessing är en stor kattvän, katterna skildras ömsint och med respekt.
Även om jag älskat katter sen jag var liten, så fick jag ny information i denna lovsång till katten och dess integritet. Tur det var en novell då jag tänkt läsa bara några sidor innan jag släckte lampan, men nej, jag blev så fascinerad av denna hittekatt och även av dess nya matte, att jag läste till slutet. Det fanns fler katter också som alla fick sin egen personlighet på några få rader.
Finns det någon som älskar katter i din närhet är det här en riktigt bra present som kommer att bli uppskattad.
Dessutom Lessings språk, som gör boken så läsvärd.
Karam, Balsam: Singulariteten ***
Händelsehorisonten, Balsams debut, var lite svår att komma in i. Men jag tänkter fortfarande på den, ovanlig och upplysande.
Samma är det nog med den här boken, jag känner igen en hel del från debuten. Men här kommer flyktingsituationen närmare. Och den får mig att känna stor förståelse för familjer som söker asyl i Sverige.
Inget för den som vill ha lättläst, feelgood eller allt ordnar sig slut. Men för den som vill ha något att bita i, både vad gäller handling och skildring, är det här två böckerna ett solklart val. Även om det är lite rörigt så står andemeningen klar. Det är helt enkelt såhär det är.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se