Senaste inläggen
DeLillo. Don: Tystnaden **
Kort som en längre novell, och helt utan den klarsyn och dystopiska känsla som präglat de böcker jag hittills läst av DeLillo.
Jag fick inget sammanhang i det som hände, och i skuggan av Corona verkade allt väldigt tamt. Skriven före pandemin om en tid helt inom synhåll (2022), kändes den som, just det, en längre novell. Synd men det är min upplevelse.
Hadley, Tessa: Noveller ****
Riktigt bra noveller. Men jag har å andra sidan verkligen gillat Hadleys två böcker Sent på dagen och Syskonen Här
I en recension läste jag att Hadley avslutar sina noveller. Och det är sant. När det skulle kunna vara punkt finns det plötsligt mer kvar, och då vet man hur det verkligen slutar. Många noveller försvinner ju annars i tunn rök som bildar ett frågetecken. Inte här.
Det är kanske därför de inte riktigt stannar kvar, jag läste alla med stort intresse, språket flyter precis som i böckerna och beskrivningar av personer, kläder, natur skummar sig fram utan att kännas besvärande. Men när jag återkommer för att kolla upp kapitelrubrikerna är det ändå lite blankt. Jag har lämnat dem bakom mig.
Utom novellen "En liten orm". Där finns det där som bara måste få bli bra. Gode Gud låt det gå bra för Robyn! Medmänsklighet, moderskänslor som landar i osjälviskhet, jag blir glad att det är Hadley som skrivit detta. Då slipper jag fundera hur det gick för Robyn bakom rutan. Men alltid minnas henne.
Månadsläsning januari 2021
Zweigbergk, Helena von: Mitt liv som dront ***
Kristof, Agota: i går ***
Eiriksdóttir, Kristin: Elin, diverse ****
Bäst Eiriksdóttir, Kristin: Elin, diverse. Vill läsa mer av författaren. Boken är den första i min Litteraturpristolva 2021
Mindre bra. Kristof, Agota: i går Tyvärr förstod jag den inte riktigt.
Eiriksdóttir, Kristin: Elin, diverse ****
Bokens flöde är fantastiskt. Språket flyter fram. Personerna är tydliga och finns där.
men
jag klarar inte av att hålla sammanhanget klart fullt ut. Lite synd, för de är alla på var sitt sätt både fria från varann och hårt bundna till varann. Och speciella. Men var i tiden befinner de sig?
Eriksdóttir beskriver svåra tillstånd. En demens som slår till läser jag med knutet hjärta och får ännu en nyckel till hur det var, för min kära anhörig.
Det finns situationer som liksom nämns i förbifarten som skulle kunna varit en egen bok. Och det finns en slags upprepningar som skall föreställa nyskapande (?) men för mig inte är det.
Jag gillar den här boken som fick Isländska Litteraturpriset 2017. Jag hoppas på fler översättningar av Eriksdóttir, vill läsa.
Kristof, Agota: i går ***
Både Analfabeten och Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen/ var riktigt bra läsning av Kristof. Men denna korta bok var inte alls så. Tyvärr. Kanske förstod jag den inte riktigt utan fick nöja mig med att läsa den och tilltalas av dess flöde, utan att förnimma huvudpersonens typ av dilemma. Vad jag däremot kunde erfara var att det faktiskt är en kärlekshistoria av stort format. En kärlek som vill så mycket men inte lyckas.
Zweigbergk, Helena von: Mitt liv som dront ***
Det slår mig när jag läser Zweigbergks bok, att jag faktiskt inte läst något av henne förut. Så jag kan inte hänvisa till någon igenkänning av det slaget. För den här boken är verkligen ordspäckad. Den är inte direkt sparsmakad mao. Vilket är synd för Zweigbergk har en hel del att säga. Och det drunkar i ordflödet. .
Men eftersom författaren faktiskt har lyckats frigöra sig, med hjälp då av ett tjejgäng som alltid funnits, vilket ytterst få har förmånen att ha, så är hon bara att gratulera. Och att hon låter oss läsare få tal del av den resan är intressant. Så många som känner och har det som hon skriver om. Där finns mångas igenkänning tror jag.
Om jag ska sammanfatta boken är det för många meningar som lindar in allvaret. De få exempel som nämns liksom försvinner. Och kanske den här boken skulle ha dröjt några år till, när författaren hunnit landa i sin nya frihet och förstått att självutlämnande inte är lika med att bli förstådd.
Månadsläsning okt - nov - dec 2020
dec
Modiano, Patrick: Ur den djupaste glömska ****
(red) Persson Åke: Mordet på jultomten
Bäst: Modiano, Patrick: Ur den djupaste glömska **** längtar alltid efter nästa bok.
Mindre bra: (red) Persson Åke: Mordet på jultomten har jag tänkt läsa varje jul sista decennierna, gjorde det nu, men.....
(red) Persson Åke: Mordet på jultomten
En hyllvärmare som nu blivit läst.
11 noveller av deckarförfattare från längre tillbaka, visar sig mest i att det är nio män och två kvinnor. Nu känns det som att en liknande bok skulle ha motsatt könsfördelning.
Jag har ju ibland lust att på nåt sätt få noveller i en novellsamling att ge sig till känna. Här gjorde jag så att jag gav 1-5 för spänning, orginalitet, välskriven, håller för omläsning.
Det intressantaste är väl ändå om novellen går att läsa om och där fanns Åke Edwarsons och Mankell/Nessers med. De var dessutom båda välskrivna. De andra nio fick varierande "betyg".
Så läsvärt men inte så mycket mer ändå.
Och nu är julen ändå slut så.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se