Smedberg, Åke: Jag faller som en sten genom tiden genom livet ***

Hässja av Smedberg var en otrolig nostalgitripp för en sån som jag som växt upp på ett småbruk på 60-talet.

Men här var inte igenkänningen tillräckligt stor för att jag skulle känna samma entusiasm. Så är det också Smedbergs egen uppväxt som skildras, och att vara pojke på den tiden var inte som att vara flicka. Men jag läste ändå med stort intresse och det var en bok som behövs i litteraturen. Sverige bestod ju av massor av småbruk och nu fattar ingen vad det är ens. Då måste något av det nedtecknas och minnas.

Dean, Abigail: Flicka A ***

Detta med barn som lever instängda med sina föräldrar händer ju nu och då. Det handlar den här boken om.

Det intressanta är just att den del av skeendet som berättar om hur det succesivt ledde fram till isoleringen, skildras på ett sätt som gör att förståelsen för hur det kan hända blir större.

Men trots att det är en omfattande bok som skildrar många år, är den liksom lite platt. Flicka A, huvudpersonen meddelar det hon vill säga men alla hopp fram och tillbaka och det faktum att det inte gick att riktigt lära känna barnen gjorde boken lite jobbig. Fast jag ville ju ändå veta hur det går. 

Till sist glimtar det till och det går att förstå vad dessa år gjort med barnen. Men då är boken slut.

Lundberg, Andreas: Gerontion ****

Titeln är grekiska för "liten gammal man", och en dikt av TS Elliot. 

Lundbergs två tidigare böcker var lättare att hänga med i än den här. Men i övrigt har den andra kvalitéer. Och det är sättet att beskriva äldreomsorgen. Vissa kanske upplever det motbjudande i att boken är skriven helt utan förmildrande omständigheter. Men jag känner hur Lundbergs nerv (som även finns i de andra två böckerna) regerar genom texten. De ålderstigna personerna lever verkligen under författarens blick. Jag fäste mig särskilt vid en kvinna som bara levde i nuet, hon skriver ständigt upp det som händer, nu kommer kaffet, nu tar jag i koppen, nu dricker jag det och sträcker mig efter en bulle. (inget direkt citat då boken redan är hos en annan låntagare) men andemeningen går fram. Och till slut ligger pappren på bordet, den sista dagens morgon: jag vaknar.

Det finns ett sting i Lundbergs texter som gör att jag vill läsa mer. Hela tiden. 

Baron, Elliot: Vi kommer med hjärta hem till dig ****

Är det här verkligen poesi, kanske vän av ordning frågar. För boken är märkt Hc.03 Men det kanske är poesinoveller (finns genren eller?) för det är korta noveller om de människor som lever där i utkanten och behöver hemhjälp. Eller vad heter det nu då? Jo hemtjänst.

Det är många som får komma till tals genom att de befinner sig där författaren jobbar, de är i behov av hemtjänst och den är tydligen privat. På vänster sida pågår hela tiden meningar som fladdrar runt i vårdgivarens tankar. Och till höger finns de behövande, sammanblandade till fulländning för att inte kännas igen (skulle jag tro).

Om du börjar sommaren missnöjd med det ena eller det andra, ta en stund och läs den här boken. Jag lovar, du kommer att ändra uppfattning om hur olycklig du är just nu. Här snackar vi nämligen för alltid ensamhet, pandemi eller inte. En personlig integritet gällande kroppen och dess intima delar, som det bara är att glömma. Här snackar vi tunga jobb och stressande scheman. Här snackar vi slutet.

Elliot har tagit till ett grepp; hemtjänstens terminologi möter den åldrande befolkningens utsatthet. Han har lyckats väl.

Det här är hans debut, men jag känner att det kommer att komma mer. Hoppas det.

Mukasonga, Scholastique: Madonnan vid Nilen ***

Rwanda. Folkmorden. Ett försök att skildra bakgrunden till hur det kunde hända.

Och anledningen till att jag läste boken. 

Ja, det är ett försök men jag tycker inte att det ger mig något svar på varför det hände. Inget svar

som jag inte fått när jag läst annat om just detta ämne. 

Om man inte vet nånting om det som hände då 1994 i Rwanda kanske det går att få en hint i den här boken.

Och kanske jag också fick veta mer om tutsiernas överlägsenhet trots att de bara var en minioritet i befolkningen.

Eller var de överlägsna, trodde de inte bara att de var det? Hade inte fientligheten funnits där hela tiden?

Sundström, Stig: Sover Elin***

En mångordig debut av prästen Stig Sundström. Utmärkt att läsa för de redan frälsta men kanske lite lam för andra.

Jag tror det kan vara såhär. Början skrevs för många år sen och sen gick det inte riktigt att korrerktuläsa den som den hade förtjänat. För efter ett tag släpper språkets naivitet och det blir textmässigt klart bättre. Det blir faktiskt lite spännande mot slutet. 

Elins död, prästens kärlekar, familjekonflikter i all ära men det är den kyrkliga biten som verkligen gör boken intressant. Och helt rätt i tiden. Sundström har prickat in den positiva kyrktrend som rått inom litteraturen de senaste 3-5 åren. För Sundströms präst är mänsklig, på ett fint sätt. Han vill ta sig ett järn, (utan att vara gravt alkoholiserad och snatta ur nattvardsvinet), visst han spanar in unga tjejer men om han själv är 10 år så är det bara gulligt (dvs han är ingen pedofil i lönndom) och de kvinnor han i vuxen ålder tänder på menar han allvar med (han utnyttjar dem inte, våldtar dem inte, solochvårar dem inte). Och han behöver terapi för att lösa upp sina knutar. Han är, trots sina små skavanker, en hederlig och Jesusföljande präst. Sådana som inte funnits i svensk litteratur, eller film, eller kulturdebatt på lång tid.

Jag tycker om andan i den här boken. För de allra flesta präster i Svenska kyrkan är ändå välvilligt inställda till sitt jobb och sina medmänniskor, något jag vill tro och tror. 

Jag blir glad och hoppas att fler böcker som ärligt beskriver en prästs yrkesliv skrivs av Sundström och andra med inblick i ämnet framöver. 

Månadsläsning maj 2021

Hjorth, Vigdis: Är mor död ****

Tremblay, Lise: Djur ****

Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

Triss i kvinnor, triss i riktigt bra böcker den här månaden. Läs gärna alla reflektioner och välj vem du vill läsa först! 

Bäst: Hjorth, Vigdis: Är mor död ****  Tremblay, Lise: Djur **** Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

javisst, alla tre är så bra på varsitt sätt. Jag rekommenderar allihop

Mindre bra: ----

Engberg, Martin: En enastående karriär ***

En humoristisk bok främst för de som levt/lever i universitetsvärlden. Och som läst Litteraturvetenskap el.dyl Eller bara uppskattar lite humor.

Det är kul att läsa en bok inom ett specialämne där så mycket är helt hanterbart för läsaren (dvs mig själv) medan andra knappt förstår ett dyft. De som känner så rekommenderar jag inte att läsa för att förstå innehållet, utan för att hänga med i det käcka språket. Dessutom kan omslagsbilden roa många kontorsnissar i vårt land. Ex.vis min man tyckte det var kul.

Nåväl, här finns universitetsvärlden beskriven och även arbete på UB, något som hänger nära ihop med att studera, skriva, forska osv. För det var på UB allt fanns, för ett antal år sen innan internet och google och smarta tangentbord som tillät alla

att studera djupt och intensivt och skriva läsbart, ändra och flytta om. 

Jag hade gärna blivit forskare, eller inte tänker jag när jag läst den här boken. Det är en sak att vara en engagerad student som kommer med intressanta (matnyttiga?) infallsvinklar. En annan att vara beroende av andra för att få till studiefinansiering. 

Nåja, kul bok.