Jonsson, Magnus: Asätarna i Kungsträdgården

Jonssons förra bok Mannen som lekte med dockor gillade jag verkligen inte, se här. Så jag såg inte direkt fram emot att läsa den här. 

Men 

Den här var väldigt spännande nästan ändå fram till de senare delarna faktiskt. Då blev det väldigt teoretiskt om man säger så.

Men det var med intresse jag följde Linn, som böckerna ju egentligen handlar om, och hennes övertygelse hur kampen mot ondskan ska bedrivas, vare sig det är rena polisuppdrag eller hennes egen politiska övertygelse.

Egentligen berördes jag nog mest av början. Jag led verkligen med den gamle mannen.

Jag har en känsla av att boken skrivits i samma rasande fart som den låter sig läsas. Minimala meningar avlöser varann. Och att göra film av Hatet-böckerna skulle göra alla stockholmare lyriska. Och även alla vi andra för vilka Stockholm faktiskt är vår huvudstad, väl värd att visa upp.

Läst 2017

Tack Modernista

  Bolton, Sara: Dödsdömd

När jag läser början på Dödsdömd har jag anledning tro att Bolton läst McEwans bok Kärlekens raseri. Ett utmärkt sätt att få en spektakulär början, både i boken och en eventuell filmatisering. 

Men det är inte bara början som Bolton suveränt behärskar, utan resten av boken är faktiskt oavbrutet spännande. Handlingen kastar sig mellan då och nu och behandlar ämnen som är ovanliga i litteraturen överhuvudtaget. Kanske att en bihandling kunde ha skippats men då skulle å andra sidan inte allt ha hängt ihop. Och det vill vi ju att det ska göra eller hur?

Eftersom jag själv hade stor behållning av att vara helt ovetande om vad som komma skulle, avstår jag från att skriva mer om handlingen. 

Jag får nöja mig med att posta den här reflektionen och sen beskriva resten i ett annat inlägg som får ersätta det här när tiden har gått så långt att de flesta läst boken.

Läst 2017

Tack Modernista

   Riel, Ane: Kåda

Något nytt händer i deckargenren. Det började med Miraklet av Emma Donoghue. Den beskrev ätstörning i en ovanlig kontext. Donoghue tänjde deckargenren.

Och här kommer Riel med samma intentioner. Att beskriva ett psykiskt sjukt beteende vars följder vi förfasat oss över i diverse realitysåpor bland smala gångar i överfulla och skitiga hem. 

Riel ger dysfunktionaliteten ett ansikte, och dess katastofala följder.

Det här är oerhört bra. Spännande så in i nordens, bitvis faktiskt rolig och dessutom makabert intressant. 

Slutet tycker jag sammanfattar våndan inför konsekvenserna på ett kusligt sätt.

Men nu säger jag inte mer.

Det här är ett riktigt bra julklappstips.

Läst 2017

Tack Modernista. 

Kåda blev nominerad till DRs Romanpris 2016, vilket visar att det här är lika mycket en roman som en deckare. Välskrivet alltså.

 Kåda vann Glasnyckeln 2016, vilket nu när jag läst den framstår som helt självklart.

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna

Vecka 39: Psykologiska thrillers just nu

Ja här kommer jag nog att få många boktips men knappast kunna ge några. Jag läser visserligen deckare (och thrillers) ibland men det är mest för att jag får exemplar som jag reflekterar över.

Eftersom jag förra veckan hade med fem män blir det nu fem kvinnor.

Jag tycker att många kvinnor skriver väldigt bra deckare och ofta fokuserar på det som händer inuti både offer och gärningsman. 

 Så här kommer fem aktuella, och för mig intressanta, thrillers.

Gänget: Wennstam, Katarina 

Pakten:  Richmond, Michell

De fördärvade: Slaughter, Karin

Experimentet: Tollström, Catrine 

Sargad: Berry, Flynn

  Berry, Flynn: Sargad

Äntligen en deckare skriven av en kvinna för kvinnor. När jag hade läst klart var det som att jag tagit del av ett feministiskt manifest. Ett manifest där kvinnor är människor. Dvs de tillåter sig känna efter och erkänna sin vrede, avundsjuka men också sin solidaritet med sitt eget kön. 

En bok med driv och spänning, men också med trovärdiga karaktärer och genomtänkta handlingar. Ovanligt för en deckare.

Sen är det lite kul att vissa schablonbilder hänger med, någon ska ju alltid bli avstängd men här betyder det inte att fallet löses utan det betyder ingenting. Hihi.

Tack Louise Bäckelin förlag

Läst 2017

----------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken

"En Nesbö och en Läckberg" Han väntar. Hennes sista böcker. "Vill du låna om dem?"

   Hayder, Mo: Försvunnen

Egentligen kan jag inte reflektera fullt ut över den här deckaren, eftersom jag började skumläsa efter att jag läst mer än hälften.

Jag förstod nämligen nästan direkt hur det var, ja inte allt men nästan. Men det var nog inte orsaken utan det faktum att jag bara inte stod ut med beskrivningarna av stället där de letade. (Ok en liten spoiler men jag avslöjar så lite jag kan) I vart fall var beskrivningarna detaljerade, och säkert mycket trovärdiga, men jag fattade tyvärr väldigt lite.

Och när jag väl börjar skumma är det kört, det vet jag.

Det här är alltså inte alls min sorts deckare. Tyvärr

Läst 2017

Tack ändå modernista!

   May, Peter: Coffin Road

En lite mer komplicerad och aktuell historia har May skrivit denna gång. Och den är väl upplagd. Minnesförlust funkar ju alltid och här finns dessutom ö och fyr och jordens framtid. Riktigt intressant bitvis.

Men jag minns ändå med saknad Lewistrilogin. Ja det kan inte hjälpas, där fanns en magi som May inte lyckats återskapa. Även om den här boken ibland närmar sig. 

Tack modernista.

Läst 2017

  Donoghue, Emma: Miraklet Jag är imponerad. Det här är nånting så annorlunda som en deckare med något som skulle kunna kallas katolsk charm och besatthet. Och insikt om denna.

Helt fascinerad sträckläste jag den och njöt av den kunskap som författaren förmedlade. Om medicin, om religion, om levnadsförhållanden. Om insikt, mod och kärlek. Om tro, tvivel och ondska som baksidestexten beskriver det. Med vackert språk och så spännande in i det sista.

Jag kan inte skriva mer även om jag ville, kan bara säga, är du det minsta intresserad av en annorlunda deckare; Läs den här.

Tack Louise Bäckelin förlag