Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:

"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."

Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:

"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."

Efter en liten paus fortsätter Emil:

"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"

Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:

"Ei, nää."

"Ger ni korna namn?"

"Joo."

"Och vad kan dom heta hos er då?"

Elvi nämner namnen på korna de har hemma:

"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."

"Och vad betyder de?"

"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."

"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."

Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:

"Hilla pär på muren."

Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:

"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

Det stora huset  och Kärlekens historia har jag tidigare läst av Krauss. Riktigt bra båda två. Därför läste jag även denna.

Det är ovanligt att läsa en sån här bok nu för tiden. Förut hände det jämt. De flesta äldre nobelpristagare var ju svårlästa och det här påminner lite om det. En välfriserad historia som spretar fram och tillbaka och blandar in både Israel, judendomen, Kafka och skilsmässa till huvudhistorien. För att inte tala om en ökenvandring.

Eller så är det just det som är bokens historia.

Det där med bokskrivandet är bara en märklig kuliss. Verkar det som.

Och jag har lite svårt för att det dras in kända personer i nya verk (Kafka). Precis som jag inte gillar att författare skriver fortsättningar på andras böcker, eller plockar upp någon biperson och plötsligt vet vad hen upplever. 

Men jag sträckläste den faktiskt och fann den trots allt intressant. 

Nicole Krauss sex viktigaste författare kan du läsa om här. Publicerat redan 2011.

Féret-Fleury, Christine: Juliette - kvinnan som läste på metron ***

Feelgood är inget för mig men i kombination med att innehållet handlade om böcker

var den inte så dum.

   Johannas toppfem

Vecka 14: Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem

Juliette - kvinnan som läste på metron