Läsutmaningar i juli

Theresan Gao Xingjian: En ensam människas bibel

Bokcirkel för alla:    Häst Häst Tiger Tiger

Lyran Uppehåll med Jordenrunt men istället:
Dystopiumaning : På stranden: Nevil Shute

Deckare hos lillaO Mordet i Eiffeltornet, Blå gryning

Skrivande svenskor Krusenstjerna: Den blå rullgardinen

Bokcirkel online  Shelley: Frankenstein

Bibliophilias afrika Uppehåll

Bokustoppen Har blivit så knepig efter bokus renovering att jag lämnar den. Farväl bokustoppen!

-----------------------------------------------------------

Theresans Nobelpristagareutmaning 2010 
Theresan min sida

01-03 Gordimer:  Min sons historia
03-05 Pamuk, Orhan: Den vita borgen 

05- 08 Gao Xingjian: En ensam människas bibel

08-10 Undset, Sigrid: Jenny

10-12 Le Clézio, Jean-Marie Gustave: Öken

-----------------------------------------------------------------------------------

Bokcirkel för alla  nya varje månad
01  Borta bäst.

02  Boktjuven

03  Någon sorts frid

04 Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer  
Konsten att leva innerligt av Ann Lagerström och Ted Harris

05  Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Ljudbok)

 Kinesiska Draken: Kimselius Kim M

06 Häst Häst Tiger Tiger: Ahrens Anita

-----------------------------------------------------------------------------------

JordenrunthosLyran lista
02 Stalins kossor, (Aprils frusna blommor) Bröllopet

03 Krigets skola, Persepolis, Hur man botar en fanatiker

04 Den indiske tolken, Mardrömmen, Människornas jord  

05 Boktjuven, Fem svarta höns,  Att tro på mister Pip

Böcker juni 2010

Östergren, Petra: att komma till ro med det allra värsta *** (biografi Lz)

Kornhall, Per: Livets ord ** (fackbok Cks)

Sortland, Bjørn: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? *** (ungdomsbok)

Müller, Herta: Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv**** (nobelpristagare)

Dangarembga, Tsitsi: Rotlös**** (Bibliophilas afrika )
Hedström, Ingrid: Under jorden i Villette ** (Deckare, LillaO:s deckarutmaning)

Kjersén Edman, Lena: Godhet i litteraturen och i livet **** (Fackbok G)

Kadare, Ismail: Stäppgudarnas skymning ****

Yates, Richard: Easter Parade****

Stasiuk, Andrzej: Världen bortom Dukla**

Axmacher, Susanne: Näckrosbarnen ***

3 **

3 ***

5 ****

 *****

5 svensk

6 utländsk

5 man

6 kvinna

 Augustpriset

1 Bibliophilas afrika                                     

1 Biografi 
Bokcirkel för alla

 Bokcirkel SR                                      

  Bokcirkelonline
 Bookerpristagare 
Bokusutmaning
1 Deckare 

 Debutant                                     

2 Fackbok

1 LillaOs deckarutmaning 

 Ljudbok 

 Lyrans dystopi                            

 Lyrans jordenrunt                                     

1 Nobelpristagare
Noveller 
Nordiska rådets pris

Orangepriset 

Skrivande svenska kvinnor

Skräck

1 Ungdomsbok

Bäst: Dangarembga, Tsitsi: Rotlös. **** Feministiska tankar i en ovanlig miljö. juni 2024

minst bra: Stasiuk, Andrzej: Världen bortom Dukla. Jag måste säga att jag förstod inte ett dugg.

11 böcker och av det tre tvåor! De går utför.......

 Stasiuk, Andrzej: Världen bortom Dukla**

Hm, den här boken var helt klart skum. I början fick jag läsa alla meningar flera gånger och ändå hängde jag inte med. Tills jag började tänka att jag läste meningar för att de innehöll ord, dvs för språkets skull och inte för att de direkt innehöll någon handling. Och då blev det genast mycket mer läsvärt. Men ändå.

Jag tänkte tillbaka och kom fram till att precis så här trodde jag att nobelpristagare skrev förut, fullkomligt obegripligt. Bara ord som staplades på ord. För så är den här boken faktiskt. Jag försöker verkligen gilla den, men nej. Ibland glimtar språket till men det är så fragmentariskt att det bara blir en gnista. Kanske att alla upprepningar av allt möjligt betyder nåt men vad? Ja inte vet jag.

Den sista delen med kortkorta novellaktiga texter var aningen lättare att förstå och där glimtar språket oftare. Men det var ju inte de texterna som var boken.

Nu har jag läst så många nobelpristagare att jag vet att såhär skriver de inte. Får Stasiuk nån gång nobelpriset blir jag bestört men inte förvånad. Besviken men inte uppgiven. För det kommer ju mera. Så många bra böcker som jag läst sista åren kan jag tänka mig minst tio kandidater........Och höstarna har blivit mer spännande sista åren......:-)

Axmacher, Susanne: Näckrosbarnen***

Den här boken gapar över lite för mycket. Den var iofs intressant med syskonperspektivet, som ju ofta anses ovanligt som ämne i skönlitteraturen (vilket jag håller med om). Att vara ett sjukt syskon och att ha ett sjukt syskon, när läste jag nånting sånt senast? Det borgade för en givande bok.

Här var det ju en syskonrelation präglad av rivalitet, avundsjuka och mobbing av ett sådant slag att socialen borde ha ryckt ut ett antal gånger, när nu föräldrarna inte gjorde det.(Kanske för att det var en  överklassfamilj vilket jag inte riktigt tyckte kom fram i någon högre grad).

 Det var ju dessutom kryddat med yngsta dotterns hjärta, vars operation beskrivs som lyckad men där hjärtat nämns ett alldeles för stort antal gånger med sin (psykiska) smärta.

Boken skulle helt klart ha vunnit på en större koncentration, det är ju en roman och inte en film som behöver exotiska miljöer med sand och krig för att hålla intresset vid liv. Claras liv med sina syskon skulle ha räckt gott och väl.

Själva syftet med boken borde väl vara att barndomstrauman bör bearbetas, ja måste bearbetas, annars går det omkring en massa människor med våldsam ilska och hat inom sig i vårt samhälle. Vilket vi väl alla vet redan eller hur? Av mycket mindre anledning än det som händer i den här boken där man till slut tänker att hur står Clara på benen? Jag känner verkligen med Clara men skulle ha velat veta lite mer hur syskonen tänkte om henne.  

Boken var ändå intressant och ville verkligen bli utläst. Men det var för mycket småsaker som störde, trådar knöts inte ihop (vad hände med Claras händer egentligen?) och känslorna luktade (?). Läste i en recension att en hel del research var undermålig också. En bisak men ändå.......

Axmacher har mycket att säga och hon gör det bitvis bra. Nästa bok har potential att bli bättre......"kill your darlings" bara........

Yates, Richard: Easter Parade****

Ett är säkert, Yates är bra på att skildra kvinnors utsatthet (jfr Revolutionary Road). Riktigt bra. Faktiskt utmärkt.

Men det jag kände när jag läste den här boken var att den på något sätt var obearbetad. Den innehöll liksom inga bastoner. Låter såklart invecklat men så kändes det.

Eftersom bokens början innehåller ord som ingen av systrarna skulle få ett lyckligt liv och föräldrarnas skilsmässa, går det direkt att sluta sig till ett och annat. Dvs det här är ingen munter läsning och så vidare. Och skilsmässor, hm.

Och Yates visar att hur man än vänder sig så går det åt pipan. ("Livet skrattar oss i ansiktet" lär han ha sagt)

Gifter du dig, skippar karriären och föder barn eller om du inte gifter dig, gör karriär och gör abort, spelar ingen roll, du är dömd på förhand. Varför? För att du är skilsmässobarn? Vilket Yates med inledningen vill lura oss att tro.

Men så upplever jag det inte. Jag tror att Yates är en riktig feminist, han pekar på, och endast på, kvinnornas liv i 50, 60, 70 talets USA. I alla fall i de två böcker jag läst av honom hittills kan jag tillägga. Så fort han översätts igen kommer jag att läsa mer. För Yates intresserar mig. En man som skriver så här om kvinnor. Vid den tiden. Måste ju bara vara intressant.

Så OK, boken kändes obearbetad helt enkelt av den anledningen att Yates inte ger några svar (som vi tror att vi får i början), vilket han inte heller gjorde i Revolutionary Road. Inga bastoner där inte.....

Det här var en sträckläsningsbok, som kritikerna tydligen gillade när den kom 1976, men inte läsarna. Varför gillar vi den nu då 34 år efteråt? Därför att han säger sanningen och den ville vi inte veta 1976, men nu 2010, vet vi att han hade rätt. Fortfarande. Tyvärr!

Kadare, Ismail: Stäppgudarnas skymning ****

Ah, Kadare! I början var dock den här boken riktigt seg och jag tänkte att det kanske berodde på att den inte utspelade sig i Albanien. Men sen tog den fart och jag har sällan läst nånting så vanvettigt inborrande om författarskolor (?) och politik som det här. Nånstans vet jag att här är en kärna till den ryska litteraturens våldsamt depressiva storhet! Även om den beskrivs utifrån, och självbiografiskt, av en albansk utbytesstudent.

Boken innehåller så mycket att jag blir nästan yr medan jag läser den, en yrsel som består nu när jag ska beskriva den. Vad ska jag ta med? Jag inser att det måste bli minimalt och hänvisar till Världenslitteraturs förnämliga recension av boken där även en sammanfattning ingår.

Ok, nobelpriset och Sverige är med en hel del men det tar jag sist som vanligt.

En enda mening som visar Kadares sätt att med några få ord göra språket vackert:

Jag såg hur min andedräkt stelnade framför munnen på mig och jag skulle inte ha blivit ett dugg förvånad om jag fått se den falla till marken och splittras i tusen fina kristaller. sid 160

I senare delen befinner sig huvudpersonen alltså i Moskva och på sitt studenthem talar han om för sin ryska väninna/älskade hur studenthemmet är uppbyggt, under en hissfärd.

På första våningen bodde nybörjarna vid institutet, de som ännu bara begått några få litterära synder. På andra planet litterturkritiker, konformistiska pjäsförfattare, livets blankpolerare. Tredje... kretsen innefattde de malltrogna, lismarna och slavofilerna. Fjärde kretsen kvinnor, liberaler och de som blivit besvikna på socialismen. Femte kretsen baktalare och angivare, Sjätte kretsen de nationslösa, dvs. de som övergett sitt språk för att skriva på ryska... sid 104

Sjätte kretsen, regimkritik så det förslår, där stäppgudarna breder ut sig både mot lettland och balkan, och där bor även utländska studenter som huvudpersonen.

Boken är tidvis riktigt humoristiskt skriven, jag log flera gånger fast jag inte tror att det var meningen. Jag kunde också känna en igenkänning till Mästaren och Margita, nånstans var den lite burlesk med sin fylla och sina litterära uppkastningar och manuskriptet som var på avvägar i slummiga rum. Det var fantasy utan fantasy, bara våldsam sanning.......sanningen överträffar dikten. Ingen behövde flyga iväg på en kvast utan istället kastar en mongol sig i förtvivlan ut och se, ingen kvast fanns tillstädes. That´s life!
Jag gillade den verkligen!

Och så antiflirten måste man nästan säga, med Sverige och Nobelpriset. Fast det är såklart ironiskt menat, tror jag i alla fall! (?)

Först berättelsen om legenderna som Kadare med förkärlek ju har med i sina romaner (till vilken nytt kan man nu undra se nedan!!!):

Den bosniska versionen tjänade som inspirationskälla för Ivan Andri´cs roman, Bron över floden Drina som gav honom nobelpriset. sid 31f.

Jag visslade till. Det var alltså allvar. En roman vid namn Doktor Zjivago hade fått nobelpriset. Det var en dålig roman, riktigt dålig. sid 119

Alla talade bara om detta, en del häftigt, andra mer försiktigt. Noblepriset, vilket jävla pris! Det var från Skandinavien det onda kom.

 - Men om nu Sjolochov åker till Sverige vartenda år för att inte Svenska Akademien ska glömma bort honom? sa någon bakom mig.

 - Du ska inte snacka så mycket, blev svaret.

 - Vad är nobelpriset för nånting? frågade Taburokov en av Jungfrurna från Vitryssland. Jag tycker jag känner igen namnet.

- Det är en giftgåva från den internationella borgerligheten, förklarade hon. sid 125

Nästan alla på vår kurs hade skrivit insändare som de nu gick och väntade på att få se i tryck. Bland dem var Taburokov, som fortfarande hade för sig att nobelpriset var ett påfund av amerikanska regeringen i maskopi med New Yorks judar, och Maskiavicius, som kvällen innan hade sagt att Pasternak var hundra gånger bättre än resten av sovjetlitteraturens slödder. sid 128.

Ha, ha skrattade han illvilligt. Nobelpriset, tänka sig! sid 132

Av det skrivna om just nobelpriset kan man inse att det trots allt, i fallet med ryska författare, uppfattats som ett slags politiskt pris. Och dessutom ett pris som inte var direkt uppmärksammat efter förtjänst. Men ändå, intressant att lägga märke till då det inte framställs i någon direkt förtjusande dager......:-) Ironiskt som sagt (hoppas jag).

------------------------------------------------------------------------------------------- 

Kadare själv har tröttnat, hans röst vill tystna enligt den här intervjun. Och jag blir smått chockad, Bröllopet som jag verkligen gillade tycker han själv är hans svagaste bok!!!! Han har helt enkelt skrivit tillräckligt och är trött på politik.

"Om de gamla sederna och myterna han använt så mycket säger han ”det där är bara exotism, jag använde dem enkom för att fly politiken.” "

Precis som artikelförfattaren blev vid intervjun av författaren som hon så beundrat, precis som hon blir jag........förbluffad. Men när jag hämtat mig måste jag säga. Bravo Kadare! Ärlighet varar längst! En sann förmedlare av orden och dess makt inser när orden tagit slut! Och är medveten om sina uppkastningar.

Trots DN:s artikel vill jag fortsätta tills jag läst allt av Kadare. Och då inte bara för innehållet (som tydligen är liiite fööör konstruerat) utan för ordens magi, en gåva som han tydligen inte vet om att han har eller i alla fall haft!

 Kjersén Edman, Lena: Godhet i litteraturen och i livet ****

Den här, till formatet, lilla boken, innehåller så mycket visdom. Och intressanta iakttagelser. Men jag är iofs inte förvånad då Kjersén Edman tillhör en av mina absoluta litteraturvetenskapsfavoriter.

Här finns många citat, en del kan jag hålla med om andra inte. Jag skriver ner dem mest för min egen del, så jag kan återvända till dem tills jag införskaffat boken till min egen hylla!

Godhet, menar han (Mankell, min anm) är medfödd - men den kan besudlas. Ondska, däremot, är inte genetisk. [...]Ondska är en omständighet som kan ryckas upp. sid 28

Inlevelsen i att var någon annan är humanitetens hjärta. Det är alltså en moraliskt god handling att försöka leva sig in i en annan människas medvetande. sid 36. (McEwans tankegångar)

När du försonas och är försonad är du inte längre splittrad, delad. Du är en. Du är dig själv, en hel ansvarstagande människa med förmåga till inlevelse. sid 39

God litteraur, liksom annan god konst, kan få oss att förstå vad det innebär att vara en människa med ett samvete. sid 43

Han (Horace Engdahl, min anm) har djärvt påstått att Selma Lagerlöfs romaner betvingar läsaren att uppleva sin egen godhet. Att läsaren av Gösta Berlings saga [...] (uppräkning av Lagerlöfs titlar min anm) faktiskt blir en bättre människa än vad hon trodde att hon var! sid 76

Att vi och bara vi har möjlighet att förverkliga Guds barmhärtighet. Vi har blivit skapade för det. (Ur Ekman: Skraplotter) sid 83

Men i det lilla. I att, som präst, mer tjäna människorna än en obarmhärtig Gud.  (Ur Ekman: Skraplotter) sid 85

Sammanfattningsvis gav den här boken mycket att grunna på. Och jag måste erkänna att väldigt mycket att det Kjersén Edman skriver skulle kunna vara, och är, mina egna tankar. Inte konstigt att jag tycker boken är bra!  :-)

Och min läsa lista fylldes på ordentligt, se nedan.

Om det finns böcker som inte är med som ni tycker borde vara med kanske det bara är så enkelt att jag redan läst dem!

Ranelid: Mästaren

Mankell: Comédia infantil.

Kjaerstad: Förföraren, Erövraren, Upptäckaren.

Oates: Stor i käften

Kundera: Odödligheten

Lee: To Kill a Mockingbird

Lagerlöf: Körkarlen

Hoeg: Den tysta flickan

Dostojevskij: Idioten

Läst 2010

Fackbok G

Hedström, Ingrid: Under jorden i Villette **

Tyvärr var den här boken ännu ett snäpp sämre än Hedströms förra bok, Flickorna i Villette. Lärarinnan i Villette, bok nr 1 var ju riktigt bra och gav verkligen mersmak.

Den här boken var riktigt rörig, många personer och krångliga namn, precis som de förra böckerna. Men här var inte heller historien intressant. Den lyckades inte fånga mig ett dugg. Jag läste ut den mest för att gåtan i början skulle få sin lösning. Det var ändå för långsökt för min smak. Tyvärr!

Däremot skulle jag vilja se böckerna filmade, mest för de tjusiga kläderna!